Tillbaka till innehållsförteckningen

KAPITEL 1. FÖRORD OCH TILLÄMPNINGSPRINCIPER

1. Målsättning
2. Hänvisningar
3. Bakgrund
4. Principer vid tillämpning av ISO-standarder
5. Reglerna i relation till internationella avtal
6. Gränser för reglernas giltighet
7. Användningsförhållanden
8. Båttyp
9. Tilläggsnoteringar
10. Godkännande
11. Dokumentation
12. Gemensamma definitioner och symboler 

 

1. Målsättning

Målsättning med detta kapitel är att förklara de principer som ligger till grund för reglerna samt definiera några begrepp som förekommer i föreskrifterna.

Till sidans början

2. Hänvisningar

I detta kapitel hänvisas till följande dokument:

ISO 8666
ISO 6185
ISO 12217
SOLAS

Till sidans början

3. Bakgrund

Dessa föreskrifter har utvecklats i enlighet med nordisk båtstandard 1990 (senare NBS-Y). De nya reglerna har moderniserats och området för giltighet utvidgats till att omfatta de ISO-standarder som utvecklats under det senaste decenniet samt, på grund av att området för giltighet numera omfattar båtar upp till en längd på 24 m, internationella avtal som berör fartyg. De största skillnaderna jämfört med NBS-Y 1990 utgörs av följande:

- Området för giltighet har utvidgats till 24 m (enligt lastlinjekonventionen)

- Designkategorier som beskriver våg- och vindförhållanden har lagts till

- Båttyperna har definierats enligt deras huvudsakliga användning och några regelkrav har kopplats till dessa

- Katamaraner och gummibåtar med hård botten (RIB) har inkluderats

- Omfattande hänvisningar till ISO-standarder.

Då det gäller övre gränsen för längder mellan 15 m (skrovlängd) och 24 m (enligt lastlinjekonventionen) strävar man efter att anpassa regelkraven till ”fartygsregler” såvida detta kan anses ändamålsenligt.

Till sidans början

4. Principer vid tillämpning av ISO-standarder

De ISO-standarder som hänvisas till är i första hand utvecklade för CE-certifiering i enlighet med direktiv 94/25/EC och 2003/44/EG (Fritidsbåtsdirektivet). Giltighetsområdet för ifrågavarande ISO-standarder är ändå ”små farkoster" upp till en skrovlängd på 24 m, vilket gör att de inte begränsas enbart till fritidsbåtar. De principer som används i standarden är ofta också relevanta för yrkesbåtar, även om nivån på kraven i fall är alltför låg då det gäller yrkesbåtar.

ISO-standarderna har implementerats enligt följande:

Regeltexterna baserar sig i betydande grad på ISO-standarder. Ofta är dock kravnivån högre än i motsvarande ISO-standard.

I regeltexten behandlas endast de mest typiska fallen, i specialfall hänvisas till ISO-standarder.

I första hand gäller regeltexten, i de fall där det hänvisas till ISO-standarder gäller dessa. För att fullt ut kunna använda reglerna krävs därför att användaren har tillgång till de ISO-standardes som det hänvisas till.

Avsikten är att regelbundet uppdatera dessa regler så att de motsvarar den senaste versionen av ISO-standarderna.

Till sidans början

5. Reglerna i relation till internationella avtal

För att undvika stora skillnader i säkerhetsnivån vid gränsen 24 m (enligt lastlinjekonventionen) har internationella avtal gällande fartyg beaktats såvida detta har varit ändamålsenligt. Den strängaste av de fyra designkategorier som beskriver omständigheterna för användning, Designkategorin A, motsvarar till stor del rutter ute till havs, men bör inte anses som obegränsad trafik i samma betydelse som i de internationella avtalen. På grund av detta är regelkraven för båtar i designkategorin A ofta lägre än i ovannämnda avtal.

Till sidans början

6. Gränser för reglernas giltighet

6.1 Längd
Reglerna gäller för yrkesbåtar vilkas längd enligt internationella lastlinjekonventionen ILLC understiger 24 m. Denna längd är den större av de följande:

- 96 % av skrovets längd mätt vid den höjd som motsvarar 85 % av båtens sidohöjd midskepps eller

- Avståndet mellan den förliga perpendikeln och roderaxeln vid samma höjd (85 % av sidohöjden)

6.2 Skrovtyp
Reglerna gäller för enskrovsbåtar, katamaraner samt luftfyllda båtar inklusive s.k. RIB-båtar.

6.3 Skrovmaterial
Reglerna gäller för glasfiber, aluminium och stål.

Till sidans början

7. Användningsförhållanden

7.1. Designkategorier

En båt som erhåller designkategori A anses vara planerad för drift i vindförhållanden på högst 10 Beaufort och motsvarande sjögång, samt för att klara också svårare förhållanden. Sådana förhållanden kan uppstå vid längre färder, till exempel vid oceanöverfarter eller i närheten av sådana kustlinjer som är oskyddade mot vind och vågor på hundratals sjömils avstånd. Vindstyrkan antas uppnå 28 m/s i byarna.

En båt som erhåller designkategori B anses vara planerad för drift i förhållanden med vågor på högst 4 m signifikant våghöjd och vindstyrka på högst 8 Beaufort. Sådana förhållanden kan uppstå vid tillräckligt långa färder på öppet hav eller i närheten oskyddade kustlinjer. Vindstyrkan antas uppnå 21 m/s i byarna.

En båt som erhåller designkategori C anses vara planerad för drift i förhållanden med vågor på högst 2 m signifikant våghöjd och vindstyrka på högst 6 Beaufort. Sådana förhållanden kan uppstå på oskyddade insjöar, i floddeltan och vid kustlinjer under måttliga vindförhållanden. Vindstyrkan antas uppnå 17 m/s i byarna.

En båt som erhåller designkategori D anses vara planerad för drift i förhållanden med enskilda vågor på högst 0,5 m och jämn vindstyrka på högst 4 Beaufort. Sådana förhållanden kan uppstå på skyddade insjövatten och vid kustlinjer vid bra väder. Vindstyrkan antas uppnå 13 m/s i byarna.

Tabell 1 – Sammandrag av definitionerna för designkategorierna.

Designkategori

A

B

C

D

Våghöjden högst

ca. 7 m signifikant

4 m signifikant

2 m signifikant

0,5 m högst

Typisk vindstyrka i Beaufort

£ 10

£ 8

£ 6

£ 4

Signifikant våghöjden är genomsnittet av sjögångens högsta tredjedel. Detta korrelerar i medeltal med den uppskattning en erfaren observatör gör av sjögången. Enskilda vågor kan vara dubbelt så höga jämfört med signifikanta våghöjden.

7.2. Temperatur och vattnets salthalt

Alla material som ingår i båten bör tåla lagring i temperaturer mellan -40...+60 oC. Båten, inklusive dess system, skall kunna användas i temperaturer mellan -10...+50 oC. Alla material som kommer i kontakt med sjövatten skall klara sjövatten med 5% salthalt.

Till sidans början

8. Båttyp

Reglerna förutsätter att båten tillhör en eller flera båttyper, baserat på båtens användningsområde. Dessa beskrivs nedan.

8.1 Yrkesbåt
Båt, som fyller alla regelkrav på längd, designkategori samt däckkonstruktion, men som inte angetts en specifik uppgift. Största tillåtna nyttolast 1000 kg förutom personer och bunker.

8.2 Lastbåt
Uppgift att frakta laster (över 1000 kg nyttolast, se 8.1). Speciell uppmärksamhet har fästs vid lasthantering, fördelning och surrning. Stabiliteten bör vara tillräcklig med hänsyn till lastmängd och –typ.

8.3 Patrullbåt
Uppgift passagerartransport. Största personantal 12 personer utöver besättningen utom under räddningsuppdrag. Typiska egenskaper för en patrullbåt är god sjöduglighet i relation till designkategori, systemens goda redundans och styrhyttens ergonomi.

8.4 Bogserbåt
Uppgift att bogsera flytande gods och/eller övriga båtar. Vad gäller bogserbåtar bör speciell uppmärksamhet fästas vid stabilitet och förhindrande av vattenfyllning samt vad gäller däcksäkerhet, kring bogserkroken.

8.5 Oljebekämpningsbåt
Oljebekämpningsbåtens uppgift är transport av oljebekämpningsutrustning och/eller insamling av olja från hav eller strand och/eller transport av olja till land eller andra fartyg. Man fäster speciell uppmärksamhet vid faror orsakade av operering vid sidan av farleder, däcksäkerhet samt brandsäkerhet.

Till sidans början

9. Tilläggsnoteringar

Om båten har specialegenskaper, utöver de egenskaper som tillhör båttypen kan besiktningen utvidgas till att omfatta även dessa. Såvida det gäller en specialegenskap som omfattas av reglerna och båten uppfyller de angivna kraven kan en tilläggsnotering antecknas vid godkännandet. Följande tilläggsnoteringar har inkluderats i reglerna:

9.1 Isförstärkning
För båtar som uppfyller alla relevanta krav i kapitel 40 kan tilläggsnoteringen ”Isförstärkning” antecknas.

9.2 Flytbarhet
För båtar som uppfyller kraven i kapitel 6, punkt 6 kan tilläggsnoteringen ”En avdelning osänkbarhet” antecknas.

9.3 Extrautrustning
Denna version av reglerna inkluderar endast däckskran. En båt som uppfyller alla krav i kapitel 41 kan erhålla tilläggsnoteringen ”Däckskran”.

Till sidans början

10. Granskningsförfarande

10.1 Granskning av enskild båt
Normalt utförs en utvärdering rörande de väsentliga säkerhetskraven av varje båt, antingen som ny båttyp eller systerfartyg. Utvärdering av en ny båttyp utförs med hjälp av alla relevanta regelkrav för ifrågavarande båttyp. Då det gäller systerfartyg utvärderas enbart de faktorer som är beroende av produktion och arbetsmetoder och dessutom eventuella ändringar jämfört med moderfartyg (tidigare godkänd).

10.2 Typgranskning inklusive granskning av produktionens kvalitetskontroll
Typgodkännande kan också erhållas för serietillverkade båtar. Såvida man vill utnyttja denna möjlighet bör dokumentation och produktionskontroll för båten vara tillräckligt omfattande för att möjliggöra tillverkning av en identisk båt.

Till sidans början

11. Dokumentation

Den dokumentation som krävs är beroende av båten. För alla båtar krävs åtminstone följande dokument:

  • Ansökan, varav framgår önskad Båttyp och eventuella Tilläggsnoteringar
  • Ifylld båttypsblankett
  • Ritning över allmänt arrangemang

Nödvändig tilläggsdokumentation anges i början av varje kapitel.

Till sidans början

12. Gemensamma  definitioner och symboler

12.1. Mått och massa av personer

För sammansättning av lastfall vid bestämning av fribord och stabilitet och andra ändamål i reglerna skall användas följande vikt och mått på personer om inte deras utrustning (dykarutrustning mm.) förutsätter högre vikt och mått:

  • Massa: 85 kg
  • Bredd av säte: 0,4 m
  • Höjd ovan säte: 0,9 m
  • Horisontalt avstånd ryggstöd-fotstöd: 0,75 m
  • Vertikalt tyngdpunktsläge ovan säte eller däck, 0,1 m

12.2. Symboler

Symbol

Definition

Avser

Hänvisning till standard

LH

m

Skrovlängd

ISO 8666

LWL

m

Längd vid vattenlinjen vid aktuellt lasttillfälle

ISO 8666

BH

m

Skrovets bredd

ISO 8666

BWL

m

Bredd vid vattenlinjen vid aktuellt lasttillfälle I flerskrovsbåtar är vattenlinjens bredd summan av vattenlinjernas bredd för skroven.

ISO 8666

BC

m

Bredd vid slagen

 

FM

m

Fribord midskepps vid aktuellt lasttillfälle.

ISO 8666

TC

m

Skrovets djupgång vid aktuellt lasttillfälle.

ISO 8666

Ñ

m3

Fullastdeplacement

ISO 12217

f

grad (o)

Krängningsvinkel

ISO 12217

CL

 

Största manskap = största personantal

ISO 12217

GM

m

Tvärgående metacenterhöjd

ISO 12217

GZ

m

Rätande hävarm

ISO 12217

LCG

m

Tyngdpunktens läge i långskeppsled

ISO 12217

mLDC

kg

Deplacementsmassa med full last

ISO 12217

mMOC

kg

Deplacementsmassa vid lätt användning

ISO 12217

mMTL

kg

Lastkapacitet

ISO 12217

RM

Nm

Rätande moment

ISO 12217

VCG

m

Tyngdpunktens läge i vertikalled

ISO 12217

V

knop

Hastighet

 
       

Till sidans början