 |
Målsättning med detta kapitel är att förklara de principer som ligger till grund för reglerna samt definiera några begrepp som förekommer i föreskrifterna. I detta kapitel hänvisas till följande dokument: ISO 8666 Dessa föreskrifter har utvecklats i enlighet med nordisk båtstandard 1990 (senare NBS-Y). De nya reglerna har moderniserats och området för giltighet utvidgats till att omfatta de ISO-standarder som utvecklats under det senaste decenniet samt, på grund av att området för giltighet numera omfattar båtar upp till en längd på 24 m, internationella avtal som berör fartyg. De största skillnaderna jämfört med NBS-Y 1990 utgörs av följande: - Området för giltighet har utvidgats till 24 m (enligt lastlinjekonventionen) - Designkategorier som beskriver våg- och vindförhållanden har lagts till - Båttyperna har definierats enligt deras huvudsakliga användning och några regelkrav har kopplats till dessa - Katamaraner och gummibåtar med hård botten (RIB) har inkluderats - Omfattande hänvisningar till ISO-standarder. Då det gäller övre gränsen för längder mellan 15 m (skrovlängd) och 24 m (enligt lastlinjekonventionen) strävar man efter att anpassa regelkraven till ”fartygsregler” såvida detta kan anses ändamålsenligt. 4. Principer vid tillämpning av ISO-standarder De ISO-standarder som hänvisas till är i första hand utvecklade för CE-certifiering i enlighet med direktiv 94/25/EC och 2003/44/EG (Fritidsbåtsdirektivet). Giltighetsområdet för ifrågavarande ISO-standarder är ändå ”små farkoster" upp till en skrovlängd på 24 m, vilket gör att de inte begränsas enbart till fritidsbåtar. De principer som används i standarden är ofta också relevanta för yrkesbåtar, även om nivån på kraven i fall är alltför låg då det gäller yrkesbåtar. ISO-standarderna har implementerats enligt följande: Regeltexterna baserar sig i betydande grad på ISO-standarder. Ofta är dock kravnivån högre än i motsvarande ISO-standard. I regeltexten behandlas endast de mest typiska fallen, i specialfall hänvisas till ISO-standarder. I första hand gäller regeltexten, i de fall där det hänvisas till ISO-standarder gäller dessa. För att fullt ut kunna använda reglerna krävs därför att användaren har tillgång till de ISO-standardes som det hänvisas till. Avsikten är att regelbundet uppdatera dessa regler så att de motsvarar den senaste versionen av ISO-standarderna. 5. Reglerna i relation till internationella avtal För att undvika stora skillnader i säkerhetsnivån vid gränsen 24 m (enligt lastlinjekonventionen) har internationella avtal gällande fartyg beaktats såvida detta har varit ändamålsenligt. Den strängaste av de fyra designkategorier som beskriver omständigheterna för användning, Designkategorin A, motsvarar till stor del rutter ute till havs, men bör inte anses som obegränsad trafik i samma betydelse som i de internationella avtalen. På grund av detta är regelkraven för båtar i designkategorin A ofta lägre än i ovannämnda avtal. 6. Gränser för reglernas giltighet 6.1 Längd - 96 % av skrovets längd mätt vid den höjd som motsvarar 85 % av båtens sidohöjd midskepps eller - Avståndet mellan den förliga perpendikeln och roderaxeln vid samma höjd (85 % av sidohöjden) 6.2 Skrovtyp 6.3 Skrovmaterial 7.1. Designkategorier En båt som erhåller designkategori A anses vara planerad för drift i vindförhållanden på högst 10 Beaufort och motsvarande sjögång, samt för att klara också svårare förhållanden. Sådana förhållanden kan uppstå vid längre färder, till exempel vid oceanöverfarter eller i närheten av sådana kustlinjer som är oskyddade mot vind och vågor på hundratals sjömils avstånd. Vindstyrkan antas uppnå 28 m/s i byarna. En båt som erhåller designkategori B anses vara planerad för drift i förhållanden med vågor på högst 4 m signifikant våghöjd och vindstyrka på högst 8 Beaufort. Sådana förhållanden kan uppstå vid tillräckligt långa färder på öppet hav eller i närheten oskyddade kustlinjer. Vindstyrkan antas uppnå 21 m/s i byarna. En båt som erhåller designkategori C anses vara planerad för drift i förhållanden med vågor på högst 2 m signifikant våghöjd och vindstyrka på högst 6 Beaufort. Sådana förhållanden kan uppstå på oskyddade insjöar, i floddeltan och vid kustlinjer under måttliga vindförhållanden. Vindstyrkan antas uppnå 17 m/s i byarna. En båt som erhåller designkategori D anses vara planerad för drift i förhållanden med enskilda vågor på högst 0,5 m och jämn vindstyrka på högst 4 Beaufort. Sådana förhållanden kan uppstå på skyddade insjövatten och vid kustlinjer vid bra väder. Vindstyrkan antas uppnå 13 m/s i byarna. Tabell 1 – Sammandrag av definitionerna för designkategorierna.
Signifikant våghöjden är genomsnittet av sjögångens högsta tredjedel. Detta korrelerar i medeltal med den uppskattning en erfaren observatör gör av sjögången. Enskilda vågor kan vara dubbelt så höga jämfört med signifikanta våghöjden. 7.2. Temperatur och vattnets salthalt Alla material som ingår i båten bör tåla lagring i temperaturer mellan -40...+60 oC. Båten, inklusive dess system, skall kunna användas i temperaturer mellan -10...+50 oC. Alla material som kommer i kontakt med sjövatten skall klara sjövatten med 5% salthalt. Reglerna förutsätter att båten tillhör en eller flera båttyper, baserat på båtens användningsområde. Dessa beskrivs nedan. 8.1 Yrkesbåt 8.2 Lastbåt 8.3 Patrullbåt 8.4 Bogserbåt 8.5 Oljebekämpningsbåt Om båten har specialegenskaper, utöver de egenskaper som tillhör båttypen kan besiktningen utvidgas till att omfatta även dessa. Såvida det gäller en specialegenskap som omfattas av reglerna och båten uppfyller de angivna kraven kan en tilläggsnotering antecknas vid godkännandet. Följande tilläggsnoteringar har inkluderats i reglerna:
9.1 Isförstärkning 9.2 Flytbarhet 9.3 Extrautrustning 10.1 Granskning av enskild båt 10.2 Typgranskning inklusive granskning av produktionens kvalitetskontroll Den dokumentation som krävs är beroende av båten. För alla båtar krävs åtminstone följande dokument:
Nödvändig tilläggsdokumentation anges i början av varje kapitel. 12. Gemensamma definitioner och symboler 12.1. Mått och massa av personer För sammansättning av lastfall vid bestämning av fribord och stabilitet och andra ändamål i reglerna skall användas följande vikt och mått på personer om inte deras utrustning (dykarutrustning mm.) förutsätter högre vikt och mått:
12.2. Symboler
Till sidans början |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||